krypande känsla
Vet inte vad det är men tål inget längre hatar när inget händer hatar när löften bryts jag vet jag ser allt svart och vitt.
kritisera mig inte för jag bitts.
hela mitt liv har jag fått höra saker om mig.. hemma dög jag inte för för min mor var jag för tjock så länge som jag kan minnas har hon sakt vad tjock du är eller ska du verkligen ta den kakan. eller när jag tyckte jag lykades med något så vare inte tillräckligt bra. dock har hon aldrig brytt isg om mera än att jag fått g i skolan det enda bra.
men skolan därimot har aldrig stöttat eller hjälpt mig. varför tror ni tjejerna var rädda för mig varför mamma tror du jag bara hade ida som vän jo varför mamma blev du kallad offta för jag slogs. och vad i helvete gjorde ingen något. jo jag slogs för killarna mobba mig för jag var knubbig eller för jag inte kunde läsa dom lättaste meningarna. ja mamma kunde du tänkt tanken någon gång varför din dotter får upp en dubbelt så stor kille på en hängar hur hon lyckas ta en boxare med bara muskler in i ett skåp och låste in honom. mamma tänk någon gång varför jag slog killarna varför jag fick mina utbrått. varför tror du jag slängde böcker,välte bord, kasta stolar på lärarna. jo svaret blir ni som skulle finnas där för ett barn mamma och lärarna ni sa det växer bort.
men ändå var du tillsammans med tjelle den mannen för så jag är så oerhört rädd för fulla människor. jag är rädd för spriten. räcker med en öl i purjo så är jag rädd att han ska bli som tjelle. du skulle bytt lås och skyddat mig istället lämna du mig ensam med denna man långa stunder. inte ens när han slog talriken i mitt huvud så den gick u 3 delar sa du något. ja jag vet att du var tvungen jobba. och dagen du lämna honom fick jag bo hos fredrik. ja du lämna bort mig istället för att kasta ut honom. du tog aldrig mig i din famn och lova att allt skulle bli bra.
ett tag var fredrik där för mig minns så matten han och sofia hjälpte mig med. men det är minnen honoom träffar jag inte förens på någon begravning.
så tvinga dom mig byta skola. till en skola som var för värstingar med massa problem. ja du mamma blev det bättre då? svara mig då. nä du det blev värre jag dejta den ena efter den andra höjdaren det blev bara värre. och du hjälpte mig inte. nej den enda läraren som funnits är du hellena men du svek mig sen så du räknas inte längre som god. på den nya skolan blev med bråk jag fick slut på dom med att bli ihop med skolans värsting. ja du undrar varför och svaret blir var bättre att vara i hans våld så skolan slapp bli lidande. men när jag talade om vad han hade gjort så reste du dig från sängkanten och gick efter den dagen litar jag fan inte på dig. du gick ut ur mitt rum och i samma stund dörren stängdes bakom dig så stängdes dörren om förtoende.
jag minns den dagen du hitta mappen med dikter och stirra på mig där dom låg ut spridda. ja mamma jag ville dö jag har varit nära att ta steget ut.
men sen kom gymnasiet och inte ens där hjälpte du mig inte ens lärarna. nä ni drog undan den där jävla mattan.
så vid 3e året så drog jag.. den dagen jag stog med pluset i handen så blev jag kall. jag tänkte älskade lilla barn hur i helvete ska jag kunna skydda dig från allt ont. svaret kom på någora sekunder jag kommer aldrig bli som dig mamma. visst jag beundrar dig på att du aldrig vart beroende av någon.
jag kommer första gången någon av mina pojkar säger att han har slagit mig eller han säger si eller så att fixa möten mina pojkar ska inte vara rädd för att gå till skolan. dom ska inte vara rädda för vägen till och från skolan. och jag kommer alltid lyssna på dom och tro på dom.
sist du var här mamma så prata vi lite sen blir du tyst ungefär som du vet hur sårad jag är.
ibland undrar jag om du kommer göra buster lika illa. eller nä vetu du behandlar buster med ånger och ångest du överbeskyddar honom och uppfostrar honom som om det var vi båda som var så små.
säger bara en sak kritisera inte mig för jag bitts jag orkar intre längre. jag vill vara mig själv vad spelar det för roll om jag är knubbig eller om allt inte är perfekt.
huvudsaken är väl att man mår bra och är lycklig.
och snart kommer min födelsedag inte en till då jag blir besviken och ledsen. då får jag utbrått. så vet ni inte hur ni ska hanskas med mig dra då långt bort. vill ni inte lära känna sanna mig så dra stick och framförallt knip igen käfften.
kritisera mig inte för jag bitts.
hela mitt liv har jag fått höra saker om mig.. hemma dög jag inte för för min mor var jag för tjock så länge som jag kan minnas har hon sakt vad tjock du är eller ska du verkligen ta den kakan. eller när jag tyckte jag lykades med något så vare inte tillräckligt bra. dock har hon aldrig brytt isg om mera än att jag fått g i skolan det enda bra.
men skolan därimot har aldrig stöttat eller hjälpt mig. varför tror ni tjejerna var rädda för mig varför mamma tror du jag bara hade ida som vän jo varför mamma blev du kallad offta för jag slogs. och vad i helvete gjorde ingen något. jo jag slogs för killarna mobba mig för jag var knubbig eller för jag inte kunde läsa dom lättaste meningarna. ja mamma kunde du tänkt tanken någon gång varför din dotter får upp en dubbelt så stor kille på en hängar hur hon lyckas ta en boxare med bara muskler in i ett skåp och låste in honom. mamma tänk någon gång varför jag slog killarna varför jag fick mina utbrått. varför tror du jag slängde böcker,välte bord, kasta stolar på lärarna. jo svaret blir ni som skulle finnas där för ett barn mamma och lärarna ni sa det växer bort.
men ändå var du tillsammans med tjelle den mannen för så jag är så oerhört rädd för fulla människor. jag är rädd för spriten. räcker med en öl i purjo så är jag rädd att han ska bli som tjelle. du skulle bytt lås och skyddat mig istället lämna du mig ensam med denna man långa stunder. inte ens när han slog talriken i mitt huvud så den gick u 3 delar sa du något. ja jag vet att du var tvungen jobba. och dagen du lämna honom fick jag bo hos fredrik. ja du lämna bort mig istället för att kasta ut honom. du tog aldrig mig i din famn och lova att allt skulle bli bra.
ett tag var fredrik där för mig minns så matten han och sofia hjälpte mig med. men det är minnen honoom träffar jag inte förens på någon begravning.
så tvinga dom mig byta skola. till en skola som var för värstingar med massa problem. ja du mamma blev det bättre då? svara mig då. nä du det blev värre jag dejta den ena efter den andra höjdaren det blev bara värre. och du hjälpte mig inte. nej den enda läraren som funnits är du hellena men du svek mig sen så du räknas inte längre som god. på den nya skolan blev med bråk jag fick slut på dom med att bli ihop med skolans värsting. ja du undrar varför och svaret blir var bättre att vara i hans våld så skolan slapp bli lidande. men när jag talade om vad han hade gjort så reste du dig från sängkanten och gick efter den dagen litar jag fan inte på dig. du gick ut ur mitt rum och i samma stund dörren stängdes bakom dig så stängdes dörren om förtoende.
jag minns den dagen du hitta mappen med dikter och stirra på mig där dom låg ut spridda. ja mamma jag ville dö jag har varit nära att ta steget ut.
men sen kom gymnasiet och inte ens där hjälpte du mig inte ens lärarna. nä ni drog undan den där jävla mattan.
så vid 3e året så drog jag.. den dagen jag stog med pluset i handen så blev jag kall. jag tänkte älskade lilla barn hur i helvete ska jag kunna skydda dig från allt ont. svaret kom på någora sekunder jag kommer aldrig bli som dig mamma. visst jag beundrar dig på att du aldrig vart beroende av någon.
jag kommer första gången någon av mina pojkar säger att han har slagit mig eller han säger si eller så att fixa möten mina pojkar ska inte vara rädd för att gå till skolan. dom ska inte vara rädda för vägen till och från skolan. och jag kommer alltid lyssna på dom och tro på dom.
sist du var här mamma så prata vi lite sen blir du tyst ungefär som du vet hur sårad jag är.
ibland undrar jag om du kommer göra buster lika illa. eller nä vetu du behandlar buster med ånger och ångest du överbeskyddar honom och uppfostrar honom som om det var vi båda som var så små.
säger bara en sak kritisera inte mig för jag bitts jag orkar intre längre. jag vill vara mig själv vad spelar det för roll om jag är knubbig eller om allt inte är perfekt.
huvudsaken är väl att man mår bra och är lycklig.
och snart kommer min födelsedag inte en till då jag blir besviken och ledsen. då får jag utbrått. så vet ni inte hur ni ska hanskas med mig dra då långt bort. vill ni inte lära känna sanna mig så dra stick och framförallt knip igen käfften.
Kommentarer
Trackback
