jul och en evighet

ja ni vet inte vad. jag går runt som i en dimma, gråter för ingeting och små saker blir stora. varige motgång blir livstung.
jag känner mig osäker på stan eller ute.
jag ser alla ansikten manm öter och de ändras men blinkar jag är dom normala igen.

jag vet att alla inte vill mig ont. men jag ser det och upplever det så. varige komentar vänder och vrider jag på.
inget blir osm man tänkt sig.
ibland känns jag osm vlera olika personligheter. men mn. någon gång rätas dety ut sig. kanske.

sep,okt, gågna snart nov

hösten har bara gått förbi mig. jag slår på skyddslaparna.
jag kan nästan skratta folk i ansiktet som ska hjälpa mig för dom är ju idioter.
må att jag har 3 olika diagnoser men kan läsa på pappret och försöka ta in infot.
västerås f-kassa och arbetsförmedling kan ju inte ens läsa på om diagnoserna. så nu fick jag nog om inkompetent folk skrev ett bestämt mail fick svar och så får vi se i morgon på mötet om de har läst på. har dom inte det så kommr jag nog inte hålla mig lugn. kommer nog bli som teo.

ja han är inne i en underbarperiod. vill ni låna varsegod.
han är så kaxig och utåtagerande att jag ibland bara står och gapar. vet exakt vad han känner. jag är vugen nu men ibland vill jag bara kasta en stol eller något på folk som är inkompetenta. jag vill bara skrika ut min ångest. men nä i fina sverige ska man tiga och inte visa känslor nä för då kan man bli instängd. ha instäng psyk skrämmer ej mig. skrattar åt den för är ett rent av lekstuga där. 
nä jag är inte sarkasmisk nä då.
jag är helt normal. nä skojja är jag ej. har ju en personlighetsstörning som ingen förstår sig på. är jag så jävla unik så ingen fattar något. nä jag är je unik ni orkar inte fördjupa r för jag är bara en misslyckad själ i mängden
.

augusti är snart slut

snart är augusti slut och hösten kommer.
min son blir 5 år. stor han börjar bli. han kan mer och mer saker.

jag kan desto mindre saker. med strålande späningshuvudvärk och mående psykiskt åt helvete så går jag och väntar på bussen som ska slinta.
för är ju för feg själv. sitter och vaggar som ett barn vill bli av med detta. vill bli den jag var. jag ångrar att jag lät det gå så här. jag vill bara riva ut hjärtat och hoppa på det.

jag blir spyfärdig av alla överlyckliga personer. jag vill slå dom på käften som säg ryck upp dig. jag vill bara få utlopp för allt sårande alla minena, allt jag bär. men men ska vara så jävla hyrspyrs. förlåt jag passar inte in i eran perfekta värld.

agusti är kommen

tankarna snyrrar. dom kör bergoch dalbana. börjar alvarligt tro att ödet är en kista i marken och sårade folk.

jagh ar insett att jag måste bearbeta min barndom för är hål och skador där osm en för perfekt person orsakat men som blundar så hårt. du kan blunda men gör inte samma sak mot lillebror. eller nej du gör ej det. det är försent han är som en docka för dig.

vet ej vad jag ska göra men en sak min älskade man som håller mig på ytan är jag evigt tacksam för.

jag vill bara känna frid en inre frid. men jag känner oro, den gnager jag vill förlja den men då kommer det gå illa. jag skakar bort den jag fäller tårar mot den. jag klamrar mig fast så hårt det går.

juli är nodd

nu är vi halvägs in i juli och jag har hjärtklappning och ångest flera gånger i veckan. jag ser mig offta över axeln för tycker folk glor på mig. jag vill inte vara ensam för känner mig då djupt nere och hopplöst.
dessa 2 veckor har inte vart bra jag vill endast gömma mig i ett skal så ingt gör ont längre. jag misstolkar tonlgen och ord jag vet. jag är så rädd för det så hållerm ig ensam offtast.
känns ibland som det spelas upp en film och ljudet inte stämmer med den. jag är förvirrad.
jag tror dom flesta vill mig ont ja jag vet inte bra. jag vill inte mera. vill bara få leva som jag vill. men med alla krav så kommer detta inte sluta väl. jag vet och jag är inte längre rädd för ödet och slutet.

börjar nästa se det som en befrielse. men först ska jag kämpa mig igenom skolåren för barnens skull.

juni är kommen

nu har juni kommit med sin värme. njuter av den.
men juni har även medfört ännu en ny ångestrelation.
jag är ej nöjd med dagis längre. jag vill inget annat än vara en hemma mamma och ta hand om mina pojkar.
pojkarna som ibland får mig att smälta och ibland riva mig i håret.

sen jag var liten och lekte ensam har jag önskat mig en stor familj. nu är vi en svensson familj. vet ej men något gnager i mig en till bara en liten bebis till som liknar oss. du vill inte ha du tycker familjen är komplett. jag anser att den är okomplett.

jag gråter inte bara över det faktumet utan om faktumet att dagis är dåligt. att jag känner mig observerad när jag rör mig där. att någon glor på mig vart jag än går. eller din inverkan och behandling som gör mig förlamad och stum. stum över att jag känner mig hjälp lös i rollen jag. och blir bara något suddigt väsen av det.

vissa dagar vill jag bara skrika vart fan är detta påväg.. jag vt ej men något jag gör måste vara fel. för inte offta någon kommer över för att prata med mig eller bjuder med mig på saker. medans du du åker iväg på saker helatiden är det ej jobbet så är det bröder eller annat. känns inte mer än rätt att jag då ska få mitt sissta knytte.

jag sväljer hårt och försöker hålla huvudet högt.

en maj dag

solen skiner, värmen når min kind. mewn var jag än vänder blicken ser jag det mörka. vad ville hon säga med den blicken? hmmm vad ville hon med de tonläget. allt snurrar. så sitter jag tyst på filten och inser att det är bäst.
fösöker napassa mig till livet. men varige gång jag tror jag har fått ett hyfsat grepp om det så hopper det iväg.

jag jagar livets röda tråd men jag får bara stumpar av det eller så är det för tungt så orkar ej.

försöker leva dag för dag men ibland blir även det svårt.

ibland undrar jag vad för jag blev född. varför fick jag detta skit över mig.

idag är inte en bra dag!

känns som världen snurrar och jag bara står här och ska försöka hålla mig kvar.
ser ut igenom fönstret och värmen syns men jag känner bara kallt. jag vill bara få känna något mera nu. vill bara få ro i min kropp.
att aldrig veta vad som händer nästa månad gör mig halft galen men endå mera rofylld än gå till jobbet.

igår var jag rädd

igår kom rasmus ut från sitt rum efter han somnat. sa att något bet honom på axeln...
trodde han drömt det. nä där satt en FÄSTING min största skräck i djurvälrden.
jahap vad skulle man göra. bara plocka fram plockarn och ta den.
jag ville både spy och duscha. jag darrade.
men jag fick bort den.


ångest helg!

fan fredagen som började som vanligt sluta ju i ett kaus......
natten var förvirrande. lördagen överlevde jag med nöd och näppe.
söndagen var jag som i en dimma. väl hos tatueraren så kom smärtan imot min arm och var så skönt för själen och hjärtat kändes ej då.

tankarna snurrar. ochj jag funderar om jag missuppfattar alla eller om jag är knäpp.

vet snart inte om jag vågar med mera chansningar.

helvetes fredag

dagen började som alltid barn till dagis. hem en sväng. till ikea som hade 50% på allt. folk är ju galna skratt.
sen gick det utför. i bilen hem så säger morsan att thomas ej kommer hinna hem. jag får panik hon märker det inte.
när jag skriker i bilen att jag hade bokat tiden först ler hon. jag vet lät som en 5åring. men så kände jag mig..

kände mig så liten och obetydlig så fick sådan panik.
på vägen till dagis rann tårarna. skiter faktist att fröknarna såg dom. på vägen hem mötte jag lena. så vi gick hem dit. prata bort 2 timmar medans barnen lekte. hon har ju samma sak ungefär. så känns bra att prata med någon som vet hur det är.

väl hemma lagade jag mat och gjurde allt på inlärt vis.
rasmus somna i soffan han så så rofylld ut.

thomas kom hem och hämta lite. sen ut igen.

jag satt vid datorn och kännde tårrarna och ångesten stiga. kände att jag ville ut igenom dörren. teo satt och glodde på tven.
när även han somnat så rann tårarna efter detta vet jag inget allt är svart. vet att jag vakna kl 01.35 av att rasmus hade bajsat. vet inte hur jag tog mig från soffan till sängen eller när jag kom dit. sen fick rasmus sova hos mig. blir lugn av hans andetag.

ibland vet jag inte om jag gör rätt i att kämpa för att hålla huvudet över ytan.
kan säga jag är en bra skådespelare. tror inte folk i min omgivningen vet om hur jävla dåligt jag mår eller hur jag tänker om livet och döden.

en ensam lördags kväll/natt

jahap igår var det lördag.
dagen gick och är över. thomas åkte iväg på roligheter. medans jag mös med barnen.
när barnen somnade. så stod jag och titta ut genom fönstret och tårarna föll.
vet ej varför dom föll vet bara att jag kände mig ensam inte fysiskt utan psykiskt. känns som jag är helt snedvriden mot vad välden uppfattar som normal.
satt och vred tankarna ut och in tills allt var förvridet till ett oupklarat kaus.

satt och tänkte på jobbet, på vad dr sa och på mig själv...

jahap sjuksriven 2 månader till, nu ska man omplaceras inom proaros.

kan endå hylla min dr för han förklarade min diagnos så man fattade vad som stod i koder.
psykologer har ju en tendens att prata något konstigt språk.

en sårad som sårar- FÖRLÅT

When I'm nervous I have this thing yeah I talk too much
Sometimes I just can't shut the hell up
It's like I need to tell someone anyone who'll listen
And that's where I seem to fuck up, yeah
I forget about the consequences, for a minute there I lose my senses
And in the heat of the moment my mouth's starts going the words start flowing

But I never meant to hurt you, I know it's time that i learnt to

Treat the people I love like I wanna be loved
This is a lesson learnt , I hate that I let you down and I feel so bad about it
I guess karma comes back around cause now I'm the one that's hurting yeah
And I hate that I made you think that the trust we had is broken
So don't tell me you can't forgive me
Cause nobody's perfect, no, no, no, no, no, no, no, nobodys perfect


If i could turn back the hands of time

I swear I never wanna cross that line
I should of kept it between us but no I went and told the whole world how I feel and oh
So I sit and I realise with these tears falling from my eyes
I gotta change if I wanna keep you forever
Promise that I'm gonna try

But I never meant to hurt you, i know it's time that i learn to

Treat the people I love like I wanna be loved
This is a lesson learnt and I hate that I let you down and I feel so bad about it
I guess karma comes back around cause now I'm the one that's hurting yeah
And I hate that I made you think that the trust we had is broken

[ From: http://www.metrolyrics.com/nobodys-perfect-lyrics-jessie-j.html ]

So don't tell me you can't forgive me
Cause nobody's perfect, no, no, no, no, no, no, no,nobody's perfect


Im Not a saint no not at all, but what I did it wasn't cool

But I swear that I'll never do that again to you
I'm not a saint, no not at all, but what I did it wasn't cool
but i swear that ill never do that again to you.
I hate that I let you down, and I feel so bad about it
I guess karma comes back around cause now I'm the one that's hurting yeah
And I hate that I made you think that that the trust we had is broken
So don't tell me you can't forgive me
Cause nobody's perfect, no,

And I hate that I let you down and i feel so bad about it

I guess karma comes back around and I'm the one that's hurting, yeah
And I hate that I made you think that the trust we had is broken
So don't tell me you can't forgive me
Cause nobody's perfect. yeah yeah
dont tell me, dont tell me
no,no
you cant forgive
no
because nobodys perfect

hur fort man kan falla

från en helt okej dag med bara lite jobbiga buss farande. till ett par sms som kör en rakt ner i det svarta och tårarna tränger fram.
jag överreagerar jag vet men i min väld är det helvete att göra minsta fel. och gör jag fel eller missuppfattas så gör jag på några vis gråter i ensamhet. skriker och blir hotfull mot ytliga personer. mot släkten skiter jag mest i det och gör aldrig om det.

försökte göra något kul för min man men han svara ej på smsen. utan babbla om pengar. varför inte svara på en fråga bara.

ser allt just nu som en dimma.

en dimma av ord som kommer imot en. jag duckar men dom tränger in. tankarna far runt och jag önskar mig en utväg. ser bara en utväg och den sårar fler än vad den hjälper.

sjukvården är ett hån

skakar på huvudet åt sjukvården.
i 9 år har jag ätit antidepp i onödan. jag har riskerat mina två barns liv.
inte en läkare har kollat upp eller styrt doser. nä jag har kunnat trolla med det själv. inte undra på att tablett överdoser är lätta att skaffa.

nu när diagnosen är satt så skakar ni sjukvårdspersonal på huvudet och säger ångest tablett. jaha ska jag äta den livet ut? eller ska någon följa upp mig?
eller ska det bli som vanligt tablett utskriven då stänger vi mappen.

jag avskyr sjukvården. den är ett hån. har du bruten arm funkar den. men spykvården skrattar jag åt. tabletter hit och tabletter dit... oj hoppsan hon förösket ta livet av sig jaja tur det inte funka. hört många sakt... västerås psyk borde öppna ögonen.

borde även nep-teamet nu är jag utredd och utkastad på gatan. blev mitt liv bättre? NEJ inte ett jävla dyft.
får jag stöd? NEJ inte ens samtalsterapi. vad får jag då? jo jag får stämpeln oduglig.


nej jag är inte arg. jag är fly förbannad. men inte förens man löper amok får man den hjälp man behöver.

hade jag inte haft er pojkar hade jag inte stannat i denna värld.

RSS 2.0