måndag morgon

när vi tre vandra mot dagis.  var det mörkt ute snön fall. och barnen sprang och hoppa i snödrivorna. då log jag jag log av att det var tyst förutom på barnens skratt och en traktor.

har inte kännt den friden på många år. jag kände en lycka över julen är runt knuten. denna jul ska jag försöka att inte gå undan eller få panik över folket.. och om jag får det vet jag vem jag kan ringa.
tack carro att du vet hur det är med rörigt huvud, panik, ångest, och öförstående blickar.
men framför allt vill jag ha min remiss godkänt och en början på en ny resa. så jag kan få svaren.

svaren skulle hjälpa inte bara min kära man utan även kolegorna. för just nu känns det som jag inte orkar leka normal leka och leka.. jag uppträder så lite osm möjligt. jag svarar ej på frågor för tänk om svaret är fel. eller om jag reagerar på fel sätt. nä jag håller mig i ett hörn eller tar min rad och sticker ut.

ibland undrar jag om samhället är byggt för folk som inte är stöpta i en och samma form.
alltid trott folk mobba mig i skolan för vikten nä vikten var en jävligt bra ursäkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0