julen ur mitt perspektiv
ja nu ska jag vräka ur mig hur jag upplevde julen.
morgonen börja med jobb. men var ej med i planeringen så höll på att dra ifrån jobbet. men satt kvar. med oron i halsen.
i bilen till stockholm var jag glad. min älskade familj fanns i bilen.
väl framme gick det bra. 2 timmar gick bra.
sen kom hela rasket, lena,micke,mona med familj,micke susanne felix.
vid maten var det en röra. alla var förvirrade.. jag blev tungen att låsa in mig på toa för att inte börja skrika åt alla. efter maten började folk gå ut och röka eller satt i soffan. jag började duka av för jag ville få tankarna bort.
men stod där och fixa så såg jag ena kvniven och tänkte ingen märker endå.
sen börja julklapps utdelningen satt i ett hörn i soffan och rummet snurrade, jag kännde mig rädd för alla som for runt. satt mig snabbt vid min mans fötter på golvet nära barnen. men han var för upprymd för att se min panik. så svalde och höll i golvet.
efter öppnandet tog jag på mig sopp packandet bara för att folk skulle bli stilla. att barna springer bryr jag mig ej om.
börja känna mig mer och mer yr.. så gick in på toan enda rummet osm ej snurra för mig.
väl när dagen var över så vakna jag med feber och ångest. mådde så jävla dåligt så ville bara försvinna.
morgonen börja med jobb. men var ej med i planeringen så höll på att dra ifrån jobbet. men satt kvar. med oron i halsen.
i bilen till stockholm var jag glad. min älskade familj fanns i bilen.
väl framme gick det bra. 2 timmar gick bra.
sen kom hela rasket, lena,micke,mona med familj,micke susanne felix.
vid maten var det en röra. alla var förvirrade.. jag blev tungen att låsa in mig på toa för att inte börja skrika åt alla. efter maten började folk gå ut och röka eller satt i soffan. jag började duka av för jag ville få tankarna bort.
men stod där och fixa så såg jag ena kvniven och tänkte ingen märker endå.
sen börja julklapps utdelningen satt i ett hörn i soffan och rummet snurrade, jag kännde mig rädd för alla som for runt. satt mig snabbt vid min mans fötter på golvet nära barnen. men han var för upprymd för att se min panik. så svalde och höll i golvet.
efter öppnandet tog jag på mig sopp packandet bara för att folk skulle bli stilla. att barna springer bryr jag mig ej om.
börja känna mig mer och mer yr.. så gick in på toan enda rummet osm ej snurra för mig.
väl när dagen var över så vakna jag med feber och ångest. mådde så jävla dåligt så ville bara försvinna.
ångesten
sitter här med magen i uppror, vill både spy och hetsäta sammtidigt. vill inte hå utanför dörren utan dig. jag vill vara i min bubbla och utan dig så är hörlurarna mitt enda stöd från omvärden.
det kliar i huden av tanken på fredagen. jag får ångest. masken ska på. vill bara få ro i kroppen. men ron går ej att få. det kryper värre och jag tittar längre och längre i burkens botten. synd den inte är full längre. hade vart enklare då.
även om barnen ej förtjänar en mor osm mig.. en som inte förstår en som är empatilös en som vill ha en bubbla. dom blir berovade så många roliga saker.
minns när man var liten och folk kom för nära då kunde man skrika eller springa sin väg. som vuxen förstår ingen.. ingen förstår varför jag inte vill blir rörd eller varför jag hatar julen.
det kliar i huden av tanken på fredagen. jag får ångest. masken ska på. vill bara få ro i kroppen. men ron går ej att få. det kryper värre och jag tittar längre och längre i burkens botten. synd den inte är full längre. hade vart enklare då.
även om barnen ej förtjänar en mor osm mig.. en som inte förstår en som är empatilös en som vill ha en bubbla. dom blir berovade så många roliga saker.
minns när man var liten och folk kom för nära då kunde man skrika eller springa sin väg. som vuxen förstår ingen.. ingen förstår varför jag inte vill blir rörd eller varför jag hatar julen.
tisdagen den 21 dec
idag blev det vandring på stan.
så nu är presenterna in köpta.
vad tankarna for när jag gick ut från systemet.
hatar det där klirrandet. tyckte alla glodde på mig.
hua för det.
blev ett par kanon fina jeans till rasmus.
så nu är presenterna in köpta.
vad tankarna for när jag gick ut från systemet.
hatar det där klirrandet. tyckte alla glodde på mig.
hua för det.
blev ett par kanon fina jeans till rasmus.
måndag morgon
när vi tre vandra mot dagis. var det mörkt ute snön fall. och barnen sprang och hoppa i snödrivorna. då log jag jag log av att det var tyst förutom på barnens skratt och en traktor.
har inte kännt den friden på många år. jag kände en lycka över julen är runt knuten. denna jul ska jag försöka att inte gå undan eller få panik över folket.. och om jag får det vet jag vem jag kan ringa.
tack carro att du vet hur det är med rörigt huvud, panik, ångest, och öförstående blickar.
men framför allt vill jag ha min remiss godkänt och en början på en ny resa. så jag kan få svaren.
svaren skulle hjälpa inte bara min kära man utan även kolegorna. för just nu känns det som jag inte orkar leka normal leka och leka.. jag uppträder så lite osm möjligt. jag svarar ej på frågor för tänk om svaret är fel. eller om jag reagerar på fel sätt. nä jag håller mig i ett hörn eller tar min rad och sticker ut.
ibland undrar jag om samhället är byggt för folk som inte är stöpta i en och samma form.
alltid trott folk mobba mig i skolan för vikten nä vikten var en jävligt bra ursäkt.
har inte kännt den friden på många år. jag kände en lycka över julen är runt knuten. denna jul ska jag försöka att inte gå undan eller få panik över folket.. och om jag får det vet jag vem jag kan ringa.
tack carro att du vet hur det är med rörigt huvud, panik, ångest, och öförstående blickar.
men framför allt vill jag ha min remiss godkänt och en början på en ny resa. så jag kan få svaren.
svaren skulle hjälpa inte bara min kära man utan även kolegorna. för just nu känns det som jag inte orkar leka normal leka och leka.. jag uppträder så lite osm möjligt. jag svarar ej på frågor för tänk om svaret är fel. eller om jag reagerar på fel sätt. nä jag håller mig i ett hörn eller tar min rad och sticker ut.
ibland undrar jag om samhället är byggt för folk som inte är stöpta i en och samma form.
alltid trott folk mobba mig i skolan för vikten nä vikten var en jävligt bra ursäkt.
julstök
så underbara när man hitta dessa tre i köket.
här bakas lussebullar
teos lusse firande
äntligen har jag laddat över bilderna från kameran.
teo var så fin på sitt lussefirande.
teo var så fin på sitt lussefirande.
18 december
ännu mera ångest flyger över mig.
i morgon ska jag jobba. skönt jobba söndag kväll då slipper man se chefen.
i tisdags på jobbet satt vi som vanligt vid morgon samlingen. satt i mina tankar. då känner jag en hand på axeln.
tittar sakta upp biter mig i läppen, där är chefen som frågar om jag är frisk nu.. svarar jag har alltid vart frisk var rasse som fick svinkoppor. hon fnyser. vad betyder fnysningen? fnös hon eller upplever jag det så här?
det jag igentligen ville regagera med var när handen kom på axeln var flyga bakåt ställa mig och stirra. om hon sa något så skrika. vet inte varför jag inte vill att folk ska röra mig. vill inte att någon kommer nära.
vill ha en plastbubbla omkring mig så ingen kommer för nära.
vet inte varför jag känner så här.
jag har börjat mer och mer släppa upp känslorna till ytan, känslor som jag inte vågat visa. eller erkänna jag har.
kanske därför jag rycker på axlarna när någon blir sårad. för jag fattar ej varför dom blir sårade för jag är ju inte ledsen.
ja mycket snurrar. och jobbet gör allt värre. men tackar har man några bra kolegor som ser mig när jag får panik när chefen står nära och går i mellan eller avleder. får en mera panik artad känsla än jag vill minnas mig själv känt.
vill inte bli rädd för min egen reaktion, men desto mera jag försöker förstå så blir jag.
älskar mina två pojkar och min man. men vet snart inte om om detta är livet ni ska leva med en som mig.
dom tankarna kommer offta. väldigt offta. men är så otroligt rädd att du ska ge dig av från mig. du är min trygga klippa i livet. thomas jag älskar dig även om det sägs för sällan så vet du jag älskar dig.
manen i mitt liv med våran yngsta son som ej vill lussa
i morgon ska jag jobba. skönt jobba söndag kväll då slipper man se chefen.
i tisdags på jobbet satt vi som vanligt vid morgon samlingen. satt i mina tankar. då känner jag en hand på axeln.
tittar sakta upp biter mig i läppen, där är chefen som frågar om jag är frisk nu.. svarar jag har alltid vart frisk var rasse som fick svinkoppor. hon fnyser. vad betyder fnysningen? fnös hon eller upplever jag det så här?
det jag igentligen ville regagera med var när handen kom på axeln var flyga bakåt ställa mig och stirra. om hon sa något så skrika. vet inte varför jag inte vill att folk ska röra mig. vill inte att någon kommer nära.
vill ha en plastbubbla omkring mig så ingen kommer för nära.
vet inte varför jag känner så här.
jag har börjat mer och mer släppa upp känslorna till ytan, känslor som jag inte vågat visa. eller erkänna jag har.
kanske därför jag rycker på axlarna när någon blir sårad. för jag fattar ej varför dom blir sårade för jag är ju inte ledsen.
ja mycket snurrar. och jobbet gör allt värre. men tackar har man några bra kolegor som ser mig när jag får panik när chefen står nära och går i mellan eller avleder. får en mera panik artad känsla än jag vill minnas mig själv känt.
vill inte bli rädd för min egen reaktion, men desto mera jag försöker förstå så blir jag.
älskar mina två pojkar och min man. men vet snart inte om om detta är livet ni ska leva med en som mig.
dom tankarna kommer offta. väldigt offta. men är så otroligt rädd att du ska ge dig av från mig. du är min trygga klippa i livet. thomas jag älskar dig även om det sägs för sällan så vet du jag älskar dig.
manen i mitt liv med våran yngsta son som ej vill lussa
