måndag ännu en gång

denna dag började ju skit. seg i kroppen och ont i halsen.

nyss haft ett långt samtal med min mor.... om allt från operationer, psykiskohälsa samt jobbet mitt....
i vissa lägen vill jag tal uren slå i bordet så hon fattar något och i vissa lägen vill ja be henne gå och knoppa.
men hon ska få en operation för buk häng. hon blir 50 nästa år.. hon ska inte ha det.. hon kommr börja röka igen.
jag borde få fetmaoperation. nä jag får ej fattas ångot kilo. eller så är jag psykisk instabil. ja så klart jag är.. ser ut som en jävla flodhäst.
jag blir 24 i år. fött två barn. jag har osm folk säger det hela livet framför mig. men nej.. jagk ommer vara borta innom några år. förlåt  mina pojkar men mamma orkar inte gömma sin feta kropp och sin konstiga hjärna mera. jag vill endast få sinnes ro och bli accepterad.

dr förstår ej. mamma fattar äveno m hon varit fet och gjort operation. baknenk ommer ävl ej förstå.
min man är helt i hållet imot operation. så istället för att vara fet och olyklig med udda bettende...
så kommer ni bli utan eran mamma... men mamma älskar er.

ny vecka

nu har vi averkat två sjukomgångar.

idag är det kväll på jobet som står på agendan. hjärtat klappar och jag ser dubbelt. vill bara stänga i mig. först innan jobet blir möte med rehab på komunen. inte för jag vet vad dom vill eller så.. men tar med mig facket.

denna vecka blir nog lugn. onsdag jobbi gen. torsdag storhandling. fredag psykologen för utredning. lördag me and i shopping..

ska försöka få tag i tatueraren idag. för är läkt nu så vill göra färdigt armen. ska även få tag i dr om min sjukskrivning.

men får lixom inte mig för att ringa. inget kommer jag mig för.

tankarna snurrar i min skalle. vore det ändå inte bättre om. om jag . eller om detta hände. ja tankarna far så otroligt.

mår illa av alla tankar och snurrningar. inatt har vart en natt jag sprungit upp och ner. inte bara barna utan mera orolig. en krypande känsla i benen. jag mår piss.. men förösker visa andra sidan när folk är runt mig.

onsdag

idag har det krypit i kroppen.
något kryper innanför huden på mig och det sticker i mig.. jag vill slita ut ditt hjärta och stampa på det bara för du är så okärleksfull mot mig.

ja jag är avensjuk. ja jag är det. du älskar bara honom. mig träffar du för det är en plikt.
inget duger för dig.
det är aldrig tillräckligt rent, bäddat, snytna barn, mat eller kläder. inget duger. vad ska jag göra för att du ska bli nöjd?
kan du svara på det. nej för ingen är bättre än du ingen kan bättre än du. det är du du du och åter du.
jag hatar dig men ändå vill jag bli älskad utav dig.

du har aldrig märkt mina tårar. du har aldrig hört mina rop på hjälp. du blundar och försöker få allt perfekt.. tyvär så är din fasad krossad.
du är en ful människa du är egoist.

veckan som kommer

i morgon är det mondag.
då börjar barna på nya dagiset. gammla ska rivas så de har byggt nytt. både med spänning och fasa jag ser på det.
gillar inte stora dagis. då komunen slår ihop två till 1.

tisdagen kommer jag umgås med mor. ska även svänga förbi jobbet med papper och till en dr.

onsdag blir så lugn det går.

torsdag är det dr igen.

fredag blir lugn den.

lördag ska jag försäka åka till stockholm med thomas och kolla på julklappen vi fick av birgitta. ska bli kul men jobbigt med folket.

söndagen blir väl lugn och så.

en vecka har gått

vet inte vad som hänt i veckan men allt har snurrat.

både bra och dåliga saker har hänt.

i torsdags var mamma här så jag och thomas kunde gå på bio och käka ute... var trevligt.
i lördags kom lena och spela majhong var trevligt det med.
vi fick även ryck och möblerade om vardagsrummet. gillar det skarpt.

börjar inse att jag faller djupt men vill även komma upp igen.

söndag

vet inte emn ensak mig är det fel på.

fläckten har pajat eller den som styr skiten. men efter 2 samtal och ingen hjälp som erbjuds så gav jag upp och fick lust att riva ner skiten av ren ilska.
hela kroppen darrade och golvet gungade.

jag har gett upp hoppen om att folk ska förstå mig. jag har gett upp hoppen om att tårarna och ånesten ska sluta. jag har gett upp. eller ge upp är ju fostrad till att inte ge upp utan vara stark och hålla en fasad.

med tanke på det så minns jag ett samtal häromdagen med min mor.. då jag i prencip sa åt henne att låta mig va för jag passar inte i henners värld. jag som dotter fick en chock av svaret. hon svara nej det gör du ej. för i min väld är man inte nere om man har jobb,man,barn. fick nästan bita mig i läppen för att inte be henne dränka sig.
ja som ni märker så fattas det känslor hos mig. ja jag kan be min mamma dränka sig utan att få ågren över det. jag kanske är född käslokall inte vet jag eller så gick något snett.

vet att mamma gav mig matmissbruket. pappa gav mig dyselexin.

blev massa som pyste ut nu

julen ur mitt perspektiv

ja nu ska jag vräka ur mig hur jag upplevde julen.
morgonen börja med jobb. men var ej med i planeringen så höll på att dra ifrån jobbet. men satt kvar. med oron i halsen.
i bilen till stockholm var jag glad. min älskade familj fanns i bilen.
väl framme gick det bra. 2 timmar gick bra.
sen kom hela rasket, lena,micke,mona med familj,micke susanne felix.
vid maten var det en röra. alla var förvirrade.. jag blev tungen att låsa in mig på toa för att inte börja skrika åt alla. efter maten började folk gå ut och röka eller satt i soffan. jag började duka av för jag ville få tankarna bort.

men stod där och fixa så såg jag ena kvniven och tänkte ingen märker endå.

sen börja julklapps utdelningen satt i ett hörn i soffan och rummet snurrade, jag kännde mig rädd för alla som for runt. satt mig snabbt vid min mans fötter på golvet nära barnen. men han var för upprymd för att se min panik. så svalde och höll i golvet.

efter öppnandet tog jag på mig sopp packandet bara för att folk skulle bli stilla. att barna springer bryr jag mig ej om.
börja känna mig mer och mer yr.. så gick in på toan enda rummet osm ej snurra för mig.
väl när dagen var över så vakna jag med feber och ångest. mådde så jävla dåligt så ville bara försvinna.

ångesten

sitter här med magen i uppror, vill både spy och hetsäta sammtidigt. vill inte hå utanför dörren utan dig. jag vill vara i min bubbla och utan dig så är hörlurarna mitt enda stöd från omvärden.

det kliar i huden av tanken på fredagen. jag får ångest. masken ska på. vill bara få ro i kroppen. men ron går ej att få. det kryper värre och jag tittar längre och längre i burkens botten. synd den inte är full längre. hade vart enklare då.


även om barnen ej förtjänar en mor osm mig.. en som inte förstår en som är empatilös en som vill ha en bubbla. dom blir berovade så många roliga saker.

minns när man var liten och folk kom för nära då kunde man skrika eller springa sin väg. som vuxen förstår ingen.. ingen förstår varför jag inte vill blir rörd eller varför jag hatar julen.

tisdagen den 21 dec

idag blev det vandring på stan.
så nu är presenterna in köpta.
vad tankarna for när jag gick ut från systemet.
hatar det där klirrandet. tyckte alla glodde på mig.
hua för det.

blev ett par kanon fina jeans till rasmus.

måndag morgon

när vi tre vandra mot dagis.  var det mörkt ute snön fall. och barnen sprang och hoppa i snödrivorna. då log jag jag log av att det var tyst förutom på barnens skratt och en traktor.

har inte kännt den friden på många år. jag kände en lycka över julen är runt knuten. denna jul ska jag försöka att inte gå undan eller få panik över folket.. och om jag får det vet jag vem jag kan ringa.
tack carro att du vet hur det är med rörigt huvud, panik, ångest, och öförstående blickar.
men framför allt vill jag ha min remiss godkänt och en början på en ny resa. så jag kan få svaren.

svaren skulle hjälpa inte bara min kära man utan även kolegorna. för just nu känns det som jag inte orkar leka normal leka och leka.. jag uppträder så lite osm möjligt. jag svarar ej på frågor för tänk om svaret är fel. eller om jag reagerar på fel sätt. nä jag håller mig i ett hörn eller tar min rad och sticker ut.

ibland undrar jag om samhället är byggt för folk som inte är stöpta i en och samma form.
alltid trott folk mobba mig i skolan för vikten nä vikten var en jävligt bra ursäkt.

julstök

dekorerar pepparkakshuset
så underbara när man hitta dessa tre i köket.

här bakas lussebullar

teos lusse firande

äntligen har jag laddat över bilderna från kameran.
teo var så fin på sitt lussefirande.
teo är så fin

18 december

ännu mera ångest flyger över mig.
i morgon ska jag jobba. skönt jobba söndag kväll då slipper man se chefen.

i tisdags på jobbet satt vi som vanligt vid morgon samlingen. satt i mina tankar. då känner jag en hand på axeln.
tittar sakta upp biter mig i läppen, där är chefen som frågar om jag är frisk nu.. svarar jag har alltid vart frisk var rasse som fick svinkoppor. hon fnyser. vad betyder fnysningen? fnös hon eller upplever jag det så här?

det jag igentligen ville regagera med var när handen kom på axeln var flyga bakåt ställa mig och stirra. om hon sa något så skrika. vet inte varför jag inte vill att folk ska röra mig. vill inte att någon kommer nära.

vill ha en plastbubbla omkring mig så ingen kommer för nära.

vet inte varför jag känner så här.
jag har börjat mer och mer släppa upp känslorna till ytan, känslor som jag inte vågat visa. eller erkänna jag har.

kanske därför jag rycker på axlarna när någon blir sårad. för jag fattar ej varför dom blir sårade för jag är ju inte ledsen.
ja mycket snurrar. och jobbet gör allt värre. men tackar har man några bra kolegor som ser mig när jag får panik när chefen står nära och går i mellan eller avleder. får en mera panik artad känsla än jag vill minnas mig själv känt.

vill inte bli rädd för min egen reaktion, men desto mera jag försöker förstå så blir jag.
älskar mina två pojkar och min man. men vet snart inte om om detta är livet ni ska leva med en som mig.
dom tankarna kommer offta. väldigt offta. men är så otroligt rädd att du ska ge dig av från mig. du är min trygga klippa i livet. thomas jag älskar dig även om det sägs för sällan så vet du jag älskar dig.

manen i mitt liv med våran yngsta son som ej vill lussa

torsdags morgon

Sitter här med tankar som far. dom åker som  blixtrar i skallen.
i högtalarna hörs pittbull farm. Av någon anledning mår jag så bra av höra deras låtar.

Kl tio ska jag på möte med chefen och hennes chef. Är inte på något humör för de. Är piss off.
Jag är inte stöpt i formen en arbetsgivare vill ha kanske. Men var finns medmänskligheten?
Tur jag ska träffa jessica efter mötet så jag får prata med någon med hjärna. Bara jag kan hålla ilskan i skack. Är ju inte känd för mina lungna temprament.

Vet inte vad jag ska tro om mötet eller om framtiden. ilband undrar jag om det är mig det är fel på eller folk i allmänhet.

Ska försöka få tag i facket nu så jag får veta mera. för känns som jag behöver dom.

Tiden har gått.

Sitter här och tankarna snurrar som dom offta gör.
ibland saknar jag att gå hemma med mina barn då nu livet bara är ångest kommer chefen runt hörnet. vågar jag gå in och kissa. eller är jag för tidigt klar.

jobbet är en ångest som matat på mitt matberoende. matat på den så pass att jag snart inte ser någon framtid.
vill bara få leva och inte behöva känna ångesten.


mina pojkar är det som håller mig uppe
för dom kommer jag slåss med näbbar och klor. tur dom har en lugn och fin pappa. har värkligen gift mig med rätt man. han älskar mig trotts mina ideer och temprament.

fina pojkar

svarta fåret

känner mig osm ett svart får med massa taggar osm luktar illa.

trodde jag hade talat i klar text förut. men så fort någon fyller år eller så får bara min familj flytta på sig.. för lisas skull.

bara för jag har en liten humörsida och som säger som jag tycker så ska jag fösas undan.

ja men visst vi ska öppna eran dörr kasta in felix present och gå.. lova vi ska ej gå in genom dörren. för vi är pestsmittade.

och då undrar släkten varför jag inte vill umgås med dom eller varför jag spottar ut saker.

visst jag kan gå men vill för fan veta saningen först.


jobbet

jahap nu har man jobbat 2 dagar på sommarperioden.
snacka om roligt vissa stunder och andra vill man bara gapa men va fan. men så står man där och är lugn.
förstår inte blir så jävla lugn och proffcig på jobbet. jag ser och hör allt. jag dämpar bråk, avleder utspelningar. lär våran andra somamr vikarie som fick lite problem med en dam på avdelningen.

idag jobbar jag kväll så får se hur det går. går nog kanon bra. våran adelning är full.skrevut en igår och 2 timmar senare så fick vi en ny. så kan det gå när psykiatrin drar ner över sommaren.

klart den bästa låten just nu

denna låt ni den får mig att gunga i takt. texten så bra.
http://www.youtube.com/watch?v=wH0n7HvnKpg&feature=PlayList&p=C782606FEA4710CE&index=0

texten är denna:
I dance around this empty house
Tear us down, throw you out
Screamin down the halls
Spinnin all around and now we fall









Pictures framing up the past
Your taunting smirk behind the glass
This museum, full of ash
Once a tickle, now a rash
This used to be a funhouse
But now it's full of evil clowns
It's time to start the countdown
I'm gonna burn it down, down, down
'm gonna burn it down
9 8 7 6 5 4 3 2 1 fun
Echoes knocking on locked doors
All the laughter from before I'd rather live out on the street
Than in this haunted memory I've called the movers, called the maids
We'll try to exorcise this place
Drag my mattress to the yard
Crumble, tumble, house of cards
This used to be a funhouse
But now it's full of evil clowns It's time to start the countdown
I'm gonna burn it down, down, down
This used to be a funhouse
But now it's full of evil clowns
It's time to start the countdown
I'm gonna burn it down, down, down I'm gonna burn it down
9 8 7 6 5 4 3 2 1 fun (haha)
I'm crawling through the doggy door
My key don't fit my lock no more I'll change the drapes I'll break the plates I'll find a new place
Burn this fucker down
Dododododododo
Dododododododo
Dododododododo
Dodododododadadada
Dododododododo 9 8 7 6 5 4 3 2 1
This used to be a funhouse
But now it's full of evil clowns It's time to start the countdown I'm gonna burn it down, down, down
his used to be a funhouse
But now it's full of evil clowns It's time to start the countdown I'm gonna burn it down, down, down
I'm gonna burn it down


turkiet resan

jaha nu har vi kommit hem...
vet inte vad jag ska säga...

aldrig mer turkiet tål inte turkarna. nu får ni gapa hur ni vill. dom är osivilicerade, vet ej vad deo är och är så jävla otrevliga.

sen blev teo magsjuk där nere sista veckan.. men hotellet insåg ej att det var maten. så nu är jag förbannad.... men men nä tackar för mallorca.. aldrig mer turkiet...
rasmus med sin dockvagn han älskar

en för regnig tisdag

idag är det tisdag och regnigt som bara den.

idag har jag packat och fixat massor. för innat så åker vi till turkiet.
sist jag var där var med morsan och då petade turkarna överallt... så fick ryck... tur man har två söner.

hoppas allt går bra på arlanda.. men det skulle jag väl tro.

ska strax packa ner rasmus macka och havregryn ifall dom ej har mjölkfritt alternativ på arlanda där vi ska käka frukost.
för vet ni det är svårare än man tro att få resturanger att förstå. tacka vet jag kina resturanger dom använder ingen mjölk i sin tilllagning.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0