tankar

allt bara snurrar.
varför kan inget vara enkelt?

varför ska samhället vara så svårt att leva i. varför ska folk bara stämpla en och sen är man bortkastad, förbrukad. en trasa.

känner mig som en docka som slängs i lådan för förbrukade varor.
är jag blott 23 år förbrukad.
visst jag har inte haft den perfekta uppväxten och visst jag är inte hur stark som hällst.
men jag är fortfarande en människa så respektera mig och min problematik.


om man aldrig uppleft smärta,sorg, det svartaste svarta så vet man inte hur det är att må dåligt.
jag har sett jag har stått på kanten och vinglat. jag åker fortfarande dit men nu försöker jag ta mig upp till ljuset. ljuset som jag engång fick se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0