augusti är snart slut

snart är augusti slut och hösten kommer.
min son blir 5 år. stor han börjar bli. han kan mer och mer saker.

jag kan desto mindre saker. med strålande späningshuvudvärk och mående psykiskt åt helvete så går jag och väntar på bussen som ska slinta.
för är ju för feg själv. sitter och vaggar som ett barn vill bli av med detta. vill bli den jag var. jag ångrar att jag lät det gå så här. jag vill bara riva ut hjärtat och hoppa på det.

jag blir spyfärdig av alla överlyckliga personer. jag vill slå dom på käften som säg ryck upp dig. jag vill bara få utlopp för allt sårande alla minena, allt jag bär. men men ska vara så jävla hyrspyrs. förlåt jag passar inte in i eran perfekta värld.

agusti är kommen

tankarna snyrrar. dom kör bergoch dalbana. börjar alvarligt tro att ödet är en kista i marken och sårade folk.

jagh ar insett att jag måste bearbeta min barndom för är hål och skador där osm en för perfekt person orsakat men som blundar så hårt. du kan blunda men gör inte samma sak mot lillebror. eller nej du gör ej det. det är försent han är som en docka för dig.

vet ej vad jag ska göra men en sak min älskade man som håller mig på ytan är jag evigt tacksam för.

jag vill bara känna frid en inre frid. men jag känner oro, den gnager jag vill förlja den men då kommer det gå illa. jag skakar bort den jag fäller tårar mot den. jag klamrar mig fast så hårt det går.

RSS 2.0