idag är inte en bra dag!

känns som världen snurrar och jag bara står här och ska försöka hålla mig kvar.
ser ut igenom fönstret och värmen syns men jag känner bara kallt. jag vill bara få känna något mera nu. vill bara få ro i min kropp.
att aldrig veta vad som händer nästa månad gör mig halft galen men endå mera rofylld än gå till jobbet.

igår var jag rädd

igår kom rasmus ut från sitt rum efter han somnat. sa att något bet honom på axeln...
trodde han drömt det. nä där satt en FÄSTING min största skräck i djurvälrden.
jahap vad skulle man göra. bara plocka fram plockarn och ta den.
jag ville både spy och duscha. jag darrade.
men jag fick bort den.


ångest helg!

fan fredagen som började som vanligt sluta ju i ett kaus......
natten var förvirrande. lördagen överlevde jag med nöd och näppe.
söndagen var jag som i en dimma. väl hos tatueraren så kom smärtan imot min arm och var så skönt för själen och hjärtat kändes ej då.

tankarna snurrar. ochj jag funderar om jag missuppfattar alla eller om jag är knäpp.

vet snart inte om jag vågar med mera chansningar.

helvetes fredag

dagen började som alltid barn till dagis. hem en sväng. till ikea som hade 50% på allt. folk är ju galna skratt.
sen gick det utför. i bilen hem så säger morsan att thomas ej kommer hinna hem. jag får panik hon märker det inte.
när jag skriker i bilen att jag hade bokat tiden först ler hon. jag vet lät som en 5åring. men så kände jag mig..

kände mig så liten och obetydlig så fick sådan panik.
på vägen till dagis rann tårarna. skiter faktist att fröknarna såg dom. på vägen hem mötte jag lena. så vi gick hem dit. prata bort 2 timmar medans barnen lekte. hon har ju samma sak ungefär. så känns bra att prata med någon som vet hur det är.

väl hemma lagade jag mat och gjurde allt på inlärt vis.
rasmus somna i soffan han så så rofylld ut.

thomas kom hem och hämta lite. sen ut igen.

jag satt vid datorn och kännde tårrarna och ångesten stiga. kände att jag ville ut igenom dörren. teo satt och glodde på tven.
när även han somnat så rann tårarna efter detta vet jag inget allt är svart. vet att jag vakna kl 01.35 av att rasmus hade bajsat. vet inte hur jag tog mig från soffan till sängen eller när jag kom dit. sen fick rasmus sova hos mig. blir lugn av hans andetag.

ibland vet jag inte om jag gör rätt i att kämpa för att hålla huvudet över ytan.
kan säga jag är en bra skådespelare. tror inte folk i min omgivningen vet om hur jävla dåligt jag mår eller hur jag tänker om livet och döden.

en ensam lördags kväll/natt

jahap igår var det lördag.
dagen gick och är över. thomas åkte iväg på roligheter. medans jag mös med barnen.
när barnen somnade. så stod jag och titta ut genom fönstret och tårarna föll.
vet ej varför dom föll vet bara att jag kände mig ensam inte fysiskt utan psykiskt. känns som jag är helt snedvriden mot vad välden uppfattar som normal.
satt och vred tankarna ut och in tills allt var förvridet till ett oupklarat kaus.

satt och tänkte på jobbet, på vad dr sa och på mig själv...

jahap sjuksriven 2 månader till, nu ska man omplaceras inom proaros.

kan endå hylla min dr för han förklarade min diagnos så man fattade vad som stod i koder.
psykologer har ju en tendens att prata något konstigt språk.

RSS 2.0