inre oro
jag har en inre oro. en oror som kliar i hela kroppen.
kliar så illa så jag snart måste vända mig ut och in.
jag kan spela många kort. men livet är för orättvist mot mig för jag ska orka mera spel.
känner mig kluven.
det finns inte 1 Daniela utan flera. den Daniela som står i mitten är den sanna. den trasiga, den ledsna,den arga,den utan hop,den som ser en grav.
ja jag är olika med olika personer.
jag är mamma Daniela halv glad, men orolig för framtiden.
jag är Daniela med sin mamma. då stängs känslorna av. och taggarna kommer ut.
sen finns Daniela med thomas hon försöker bara vara normal. och leva som man ska.
sen har vi Daniela som släkten ser. hon försöker käpa hon försöker fixa så ingen blir besviken eller utanför.
men Daniela vill igentligen dra sig in i ett mörkt rum och försvinna för livet blir aldrig som jag tänkt. jag är skör som uppblöttpapper jag går sönder och försöker laga ihop mig. men plåstren räcker inte. plåstren har tagit slut nu och jag kommer sakta men säkert bli ett minne blott.
var inte meningen att denna flickan skulle leva ett fullt liv.
kliar så illa så jag snart måste vända mig ut och in.
jag kan spela många kort. men livet är för orättvist mot mig för jag ska orka mera spel.
känner mig kluven.
det finns inte 1 Daniela utan flera. den Daniela som står i mitten är den sanna. den trasiga, den ledsna,den arga,den utan hop,den som ser en grav.
ja jag är olika med olika personer.
jag är mamma Daniela halv glad, men orolig för framtiden.
jag är Daniela med sin mamma. då stängs känslorna av. och taggarna kommer ut.
sen finns Daniela med thomas hon försöker bara vara normal. och leva som man ska.
sen har vi Daniela som släkten ser. hon försöker käpa hon försöker fixa så ingen blir besviken eller utanför.
men Daniela vill igentligen dra sig in i ett mörkt rum och försvinna för livet blir aldrig som jag tänkt. jag är skör som uppblöttpapper jag går sönder och försöker laga ihop mig. men plåstren räcker inte. plåstren har tagit slut nu och jag kommer sakta men säkert bli ett minne blott.
var inte meningen att denna flickan skulle leva ett fullt liv.
borde vara lycklig
orkar jag mera?
jag har två underbara pojkar samt en man som står som en klippa.
andra folk har kommit och gått i mitt liv. sällan dom stannat länge. utan dom har sårat mig klivit på på mig. uttömt allt mitt självförtroende,godhet,godtrohet, hopp om ett noramlt liv.
hela min undom är et hån från jag var 12 tills jag träffa thomas vid 17½ var de svarta åren. aldrig skitit i mig själv så som jag gjorde då. aldrig blivit så sviken som då. inte förståt att så mycket onska finns i världen. jag kan möta er på stan ni hälsar så fint som man bör. medans jag vill klösa ur era ögon.
vissa av er är människor jag stod i beroende ställning som borde blivit av med era jobb.
jag lever med ångest över allt som hänt allt som jag låtit hända mig. hälften minns jag nog inte ens. vill ja minnas?
vill leva med min man. som jag inte kan förstå vill vara gift med mig. eller skaffa barn med mig. förstår inte hur han vill ha en sådan trasig kvinna i sitt liv. en kvinna som slagits md klor för att hålla sig flytande. och när det var osm värst kom du in i mitt liv thomas. du kom som en väldigt vacker ung man. minns ännu dagen du stog på min balkång och rökte i soldnedgången. jag tänkte han kanske ser mig för den jag är.. du sprang ej din väg ifrån mig. vi har vart gifta 5 år.
Rasmus 3år
för 3 år sen såg du ut så här. kladdig och så underbar. men du chocka alla i BBrumet. för flickan hade snopp.
nu är du 3år och fortfarande kladdig. men nu gillar du din snopp. mammas bebis har blivit stor pojke.
