jul och en evighet

ja ni vet inte vad. jag går runt som i en dimma, gråter för ingeting och små saker blir stora. varige motgång blir livstung.
jag känner mig osäker på stan eller ute.
jag ser alla ansikten manm öter och de ändras men blinkar jag är dom normala igen.

jag vet att alla inte vill mig ont. men jag ser det och upplever det så. varige komentar vänder och vrider jag på.
inget blir osm man tänkt sig.
ibland känns jag osm vlera olika personligheter. men mn. någon gång rätas dety ut sig. kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0